9. Falsk som vatten (Hans Alfredson, 1985)

Återigen på ledsam förekommen anledning, låt det vara den sista på ett tag. Hans Alfredson producerar och regisserar sitt eget manus och det är en i grunden rätt banal thriller. Men miljön! Åttiotalets kulturparnass rasslar förbi i cameos

och mitt i allt spelar en ung och skarp Stellan Skarsgård en plågad författare begiven på våtvaror

och med ett som synes hetsigt humör.

Alfredson klär snyggt, initierat och framför allt humoristiskt av båda sidor av åttiotalets kulturelit. Å ena sidan den hycklande elitismen och de svekfulla knivhuggen mellan de förment intellektuella kulturarbetarna, å andra sidan finansvalperiet som börjar krypa in också i kulturvärlden. Skarsgårds Stig Svensson här ovan hatar som synes båda sidor. Kanske med all rätt.

Handlingen är som sagt rätt simpel, det är inte för spänningen Falsk som vatten är sevärd 32 år senare. Det är svartsynen, den bitvis burleska humorn och, inte att förglömma, Folke ”Spuling” Lindhs oerhört starka insats som granne:

Om ”Spuling” har Alfredson sagt att han är ”den absolut mest underhållande människa jag någonsin har träffat”. Ett betyg gott som något.

Vi avslutar som sig bör med en bild på en Uggla och en död katt.

CMore streamar filmen mot erlagd avgift.